Så kan Adlig godsägare användas i en mening
- Jag är adlig : och jag giver mig själv det vittnesbörd, att jag förtjänade vara konung.
- En godsägare i Sörmland ville ersätta den gamla jordkällaren med 200 kvadratmeter poolhus intill sjön.
- I en soffa vid den motsatta väggen satt en godsägare och ledamot av Första kammaren och skrek mitt över salen, att han ville ha en svinkotlett.
- - Visst är jag adlig.
- Av utredningen framgår att efternamnet Leijoncrona burits av en adlig släkt som är utdöd sedan år 1719.
- Jag är en man av ära : jag vågar påstå, av hög, av adlig ära : och jag har sårats av en skymf, en djup skymf.
- Men grevinnan är fin, adlig och grevlig och allt det där.
- Halvt en lustig rovriddare och halvt en lärd men hushållsaktig godsägare övervakade han slutligen packandet av sina många koffertar och lårar.
- En rik godsägare hade blivit ovän med församlingens kyrkoherde och ville förarga honom genom att återinföra asaläran.
- Adlig och grevlig och språkkunnig och elegant med sidenstrumpor och parfymer och allt det där.
- Han är från södra Sverge och av mycket god familj, ja, han är visst adlig.
- Och vem vet - den kan kanske bliva en furstlig krona, eller grevlig eller friherrlig eller åtminstone adlig.
- - God dag, herr godsägare !
- Och även om jag bleve gift med en godsägare, skulle han väl ändå inte låta mig skura golv.
- Och hennes far hade varit en rik godsägare, hennes farfar amiral, och hon hade otaliga relationer med de förnämsta familjerna i landet.
- Denna hade varit gift med en f. d. regementsstallmästare, kammarjunkare och godsägare och hade vid ännu unga år blivit änka.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
